Ny sida 1

JPF, Jon Pålsson Fankki, mästare med en huggare, 1903

JPF är ett känt namn bland alla samlare. JPF, 1880 - 1961, anses som en av de skickligaste knivslöjdarna under tidigt 1900-tal. Man ser lätt hans känsla för en smäcker design och den täta och harmoniska graveringen. Ett svenskt Konstnärslexikon beskriver JPF: Sameslöjdare, född 1880 i Kaitum, död 1961 i Gällivare. Signatur J. P. F. Han framstod som lapparnas styvaste slöjdare med en personlig och konstnärlig slöjdarstil. Hans klassiska signatur är ett konstverk i sig och borgade för hornslöjd av yppersta kvalitet. Hans gravyrkonst och formkänsla har gjort hans knivar och skedar till eftersökta samlarobjekt. Han betraktas allmänt som sameslöjdens Gudfader och hans arbeten räknas som nationalklenoder och museirariteter. Kniven köpte jag efter en lång förhandling av en dam i Åretrakten. Hon hade ärvt den efter sin morfar som bodde i Skövde. Om han fått kniven som gåva eller köpt den är oklart. Huggaren är nu såld.
	Bilderna är klickbara Fakta: Totalt inklusive slida är den 41 cm, Kniven är 36 cm och bladet är 27 cm. Huggaren tillverkade JPF när han var 23 år inte dåligt ! Jag har sökt i databaser och samesamlingar och bara hittat två huggare av JPF, bägge i Atjje.
	Hänget är möjligen inte original, slidskinnet är hårt och inte genomgarvat.
	Knivbladet är kraftigt och tungt. Det är 7 mm och jämntjockt. Kolstål förstås. Ser ut som någon har slipat eggen och bladsidorna, men det kan också vara smeden. På denna sida har näverlamellerna spruckit och orsakat ett litet hål.
	Fin och smakfull gravyr på skaftet. På yttersidan har slidan ett smalt spår på 25 mm som avslutas med ett litet hål. Det gjordes när bladet satt fast i slidan. Nu är det ju så att horn krymper och så får man inte hålla mitt på slidan när man drar ut kniven, för då trycker man ihop slidan om bladet.
	Här syns tydligt att JPF även har dekorerat sin signering. Har sett detta någon gång tidigare men är inte så vanligt. Kanske när han var extra nöjd.
	Nitarna syns lite här. JPF har låst hornhalvorna nedtill med två genomgående kraftiga kopparnitar. Men efter böjen på slidan sitter två nitar på övre halvan som jag inte förstår vitsen med. Hornet är mycket fint i slidan och trots sin storlek finns ingen tillstymmelse till märg.
	Här ser man att ena sidan av slidan är helt dekorerad. Han har dessutom skurit ut en klack som löper fram till böjen. På andra sidan finns två parallella linjer. Dekorationen här är lite ojämn och håller inte Kniv-Elis klass.
............................................................................................	En rejäl nitning av tången och som vanligt är ovansidan signerad med JPF.